"Vad händer med en människa som upphör att existera? När den fysiska kroppen separerats från det man kallar "själ"? Finns människan, när den sociala kontakten söndervittrat. Likt en cigarett den nikotinberoende glömt att hon tänt, då hon fastnade i tankar om livet. Som så många gånger förr.

Om hon har namnet Natalie, varför rimmar det inte med ordet "fri" som det borde?"

Ett gammalt dagboksinlägg. Trevligt.

"Är det här allt det blir, så dör jag"

 &

"..för jag vill veta om kärlek finns!"

Jag vet att det är patetiskt, och en människa ska inte känna så, för då är man en jobbig jävel och svag och allt. Jag kan inte hjälpa att jag verkligen vill ha en fin människa i mitt liv. En som jag kan vara kär i. Som jag kan sms:a med, och le sådär fånigt. Som jag kan hålla om på nätterna och pussa i nacken. En som kan ge mig det jag saknar. En som kan göra mig hel.

Där var felet. Man ska ju alltid klara sig själv, och vara stark och självständig. Jag är trött på det. Jag vill inte vara med mig själv mer.

Är det fel av mig att vilja ha någon som kan tycka om mig för den jag är, och som kan bara nångång ibland sådär lite smått säga att jag är bra?

Håkan säger att han är 2 steg från Paradise.

Jag är några mil, och är trött på att gå.

En brud med tandemcykel, som kör mig mot lyckan.

Och som kanske ler mot mig med kärlek i blicken.

Och som kanske säger att jag räcker till.

Och som kanske tänker på mig.

Ibland.

Hitta mig då, kärring.

Jag orkar inte. Dålig dag idag. Väldigt dålig. Vill bara spy på skiten, och sen hänga mig i mitt underbara hästpåslakan som är 10 år gammalt.

Jag håller på att falla tillbaka. Gör jag det är det inte säkert att jag orkar skaffa hjälp.

Jag har även märkt att tåg har som två plogskenor längst fram på loket.

Och den som läser detta och tycker att jag är en whinekid fjant som borde rycka upp sig. Dra åt helvete.

Malin och Kim var ju här i helgen! Det var trevligt. Synd bara att jag skämde ut mig genom att dricka som en jude, spy i ingången till Tranan, ramla med ansiktet först i en snöhög och sen pissa väldigt odiskret utanför ingången till hotellet, sen sitta och spy på toaletten i två timmar. Det enda jag kommer ihåg är Tranan.

Duktig tjej..

Jag har inte skurit mig på säkert 2 månader. Ärren har läkt ordentligt nu, men syns så in i helvete, speciellt när det är kallt. Då syns de allra minsta och det blir lila/röda ränder över hela armen. Ser ut som en jävla polkagris.

Jag har ärr överallt. Inte i samma omfattning som vissa andra, men det är mina ärr som täcker arm, lår, ben, mage, händer, revben. De kommer alltid finnas där, som bleka starka påminnelser om livet som varit. Erfarenhet. Räknas det som livserfarenhet?

Detta är en bild jag tecknat på hur det såg ut senast jag fuckade ur och försökte limma ihop skiten. Tre gapande sår, varav ett gapade över en cm. Som tur var så hade jag min kirurgtejp, så jag kunde få ihop dem någorlunda. Det är de som syns mest när det blir kallt.  

Detta självskadebeteende kan liknas vid kärlek och heroin, som jag skrivit om tidigare. Man blir fast, och man vet att man blir lugn och "mår bra" för en stund. Men som med de andra, är de bara en nödlösning. Liksom Winnerbäck, men han är mitt bästa beroende. Det vill jag inte bli av med.

Detta kanske skrämmer folk, anses stötande. Jag väljer bara den enkla vägen att berätta för folk hur det ligger till. De som står och ser på, men inte vågar säga något. De som säger något, och bara vill veta vad som försegår i min hjärna.

Det är mina ord, mina tankar. Om livet och dess jävla pisshelvetes kugghjul.

Nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå! Vi kanske ses nångång igen

Jag vill ha fria vägar ut.

Och så gav jag en stackars flicka hjärnskakning idag. Ooops.

Well, it's been almost a year to the moment,               

So I'm taking my heart and I'm getting me out
when I finally realized it was over.                             

And love's someting that I wouldn't want to live without
And I knew that love wasn't good enough                 

  So I'm takin' my heart and I'm getting me out
of a reason for me to stay.
Well, I saw you yesterday; you were drivin',                              

On my own
and I tried so hard to forget                                                               

On my own
you were alive, and as you passed by I began to cry                            

On my own
over things that I did not say.

Ja, nu har det gått ett år. Det firar vi med att jag går vidare.

Helt ärligt så kommer detta ingenvart, och jag gillar inte

att stå och trampa i samma spår. Jag har trampat så länge nu

att mina ben har skavt sönder upp till knäna. Och det gör ont

och är ganska meningslöst.

Du hör inte av dig, och klagar på mig när jag inte gör det.

Du säger att vi alltid ses på mina villkor, när det alltid är jag

som frågar om vi ska ses. Hur går det ihop?

1 + 1 är inte noll.

Jag kommer antagligen svansa efter dig tills jag kollapsar,

men det är väl bättre att försöka än att inte göra det alls.

Eller nått.

Jag älskar dig iaf.

Eller älskade.

Jag kanske älskade det du en gång var.

Det vi en gång hade.

Så är det ju inte längre,

och har inte varit på över ett år.

Rädda mig i nu vår,

eller säg som det är

och låt mig gå.

_________________________________

Gillar min kommentar till min lärare nu:

- Har du en pressent till mig? (Hinduism-arbetet)

- Hur kul är det att få alla pressenter på samma gång?

- Jo, det är sant!

- Långtidsverkande glädje ger jag dig!

- Haha!

Borderline personlighetsstörning.

- gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer

- uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering

- uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla

- visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).

- uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar

- är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)

- känner en kronisk tomhetskänsla

- uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)

- har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Det är tydligen jag.

You're fucked up crazy bitch,
but you fuck so good I'm on top of this.



Ja, men så kan man ju tänka! 
Igår berättade jag för fröken Fin att hon får ta den tid hon behöver, 
för att förstå vad det är hon vill, och att jag alltid finns där för henne som vän. 
Vet inte om det var smart, men.. Jag kände för det, och då blev det så. Bättre att ha det sagt,
så att hon inte går och tror att det inte finns något mer. Hon skrev trots allt 
"Men vad, ska du säga att du inte tycker om mig eller?" när jag sa att jag behövde prata med
henne. Nejnej, fröken Fin! Tvärtom.
Och ingen kysser dom fröken Fin. <3

No more, will I wake up feeling empty and dead. 
No more, will I feed the monsters in my head.
Forever more, will they be kept unfed.

Var ju till psyk i.....går? Ja, jag tror det var det, och berättade om allt som hänt, om hur jag mår, 
och att jag inte kan sova när jag egentligen behöver det som mest, att jag gått upp massa i vikt,
och att allt känns värdelöst mest hela tiden. Pangbom, så fick jag en läkartid imorgon! Niiiiiice. 
Hoppas jag får nya tabletter, som hjälper längre än 2 månader, och som jag inte går upp i vikt av.
Ska börja träna också, efter som min rygg ger upp snart. Ehehehehhe, måste ju skärpa mig. 
Goodbye deppkropp.
Hello hockeykropp! 

(Märkte nu att det låter som att jag är värsta fettot ("eftersom min rygg ger upp snart"), men 
hahahahah, det är bara så att jag har ett svagt ryggslut, eh. Är ju inte speciellt framtung heller.
Ehe.)

Baboshka!
Om 8 dagar kommer Malin Tiukuvaara och den där andra mongolajden Kim Potta, 
och det är ju helt galet! Då blire bäst-fäst-drickamäst-ingenprotäst hela helgen, yesssss.
Imaginary highfive *smack*.
JAG LÄÄÄNGTAR, OCH ÄR TYP BAJSNÖDIG HELA TIDEN EFTERSOM JAG ÄR LITE NERVÖS! HAH!

Nu ska jag.. Beundra mig själv i spegeln, 
och vara glad över att jag är en snygg lebba som har livet framför mig,
och inte är en 18:årig gravid tjockis.

Busigt.

Jag vill älska dig, å jag vill slå ihjäl dig.
Vill ha dig ur mitt liv, men nånting står i vägen.
Å jag gör allt för att behålla förståndet,
men jag har fastnat I ett beroende som håller mig fången för du är
knark.

Och som vanligt när jag älskar, blir det fel. Jag förstör, har sönder, och tror på fel saker. Går alltid över gränsen, detta sinnessjuka som kallas kärlek. Genomsysrar hela blodomloppet, som en heroindos rakt i hjärtat. Det kan döda, det kan stärka. Varje gång är det något som jag gör, som nyper dig i armen, och försöker väcka dig. Månader, och tillochmed år av armnypande. Jag förstår att du vill bli av med mig.Ett irritationsobjekt, som gör sig påmind vid fel tidpunkter. Säger fel saker. Försöker få dig att inse att dina armar är fulla med variga sår.

Det kanske är som man säger: Du kan inte ta bort flisan ur din broders öga, när du inte ser bjälken i ditt eget.

Kärlekheroin i mina ådror, som du förgiftat mig med. Pundigaste jävla kärleksknarkaren, då inte en dag går av abstinensbesvär. Du har sönder mig, fast du gör mig hel.

Tre led av kärleksheroin. Borde inte kärlek vara lika olagligt?

Fjärde människan som lämnar mig för detta knark. Roten i allt ont, är det goda. Hur fan går det ihop?