Detta är i vanliga fall ohållbart. Och, i vanliga fall, i 9 utav 10, hjälper man varandra att drunkna.  Två trasiga människor.Men att lyssna på Infected Muschroom och lyssna på hjärtslag tillsammans, det kan jag inte kalla dråp.

Och förresten. Jag vet ingenting, förutom;


Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Om det är så

Hur länge, tror du att längtan kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?

Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig ,jag älskar dig
Så högt så du hör

Och hungern den sitter i rösten inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta om saken

All along I was taught to keep my head above the water,
But I might just prefer it below.

*
And maybe the songs that could’ve brought you to life
Were not allowed to get close to your ears."

Jag kommer inte ihåg när jag grät sist, eller för vad. Nu sitter jag här, mer rännilar längs kinderna, och hulkar. Jag vill inte känna nått. Inget alls. Jag vill inte älska någon, men det är ju så helveterjävlafittsvårt att inte göra det. JÄVLA FANHELVETESKUKSATAN vad patetiskt.

Jag vet att det aldrig kommer hända, jag vet ju det, men för i helvete.. Det är obotligt. Inget får det att gå över.

"O, I will cut your heart out with a spoon."

Ja, tack. Det gör med säkerhet mindre ont. Kanske inte för stunden, men fan i det långa loppet. Jag är fast i en evighets-fucking-kärlek, och det gör ont konstant. Förutom när jag är med dig. Det har jag inte tid med. Sen försvinner du, och jag sitter här. Det "går över" efter någon vecka. Jag förtränger det för att jags ka kunna leva at all, annars blir det för outhärdligt.

Det är enklast så, men det kommer tillbaka. Allt jag bygger upp på tiden ifrån, det raseras med en fucking jävla blick.

En.

"So to hell with the world,

I still love you, my girl.

You've been crazy to stay by my side.

So let's stand and let's sing,

and there are these beautiful things -

if you know the places they hide"

Det finns inte många människor som finns kvar i mitt liv, som får vara kvar i mitt liv. Jag klarar inte av att ha fler än de jag sållat ut. Synd för er, men så är det. Du hade dock mer tur, din jävel.

Hur kan man dö, och leva samtidigt? Hur kan man älska och hata samtidigt? Hur kan man hålla sig kvar, när man inte har ett uns av kraft kvar? Hur kan man vara så naiv, och veta om det?

Jo, för Du finns.

Jag fortsätter hoppas, och jag fortsätter att drämma i marken. Permanenta skador, vem bryr sig. Jag försöker laga mig själv, så gott det går, för att du ska se.

Men lika du är lika blind, som jag är naiv.

Hur fan ska detta sluta..

..eller börja.

'Cause tonight ain't the end of the story
Just keep turning the page
Don't give into the heartache
Don't give into the pain

*

Baby one of these days
This world will turn your way.

Jag älskar dig, E.

"Allting kommer bli bra tillslut, om du bara låter allting va."

Tonight's gonna be the night when it's gonna happen.

Kanske. Blänkade ligger det i min jeansficka, och skär upp små minimalistiska jeanstrådar. Den blänker så fint!

Åh, jag känner hur det värker. Det går inte att hjälpa, förihelvete. Ipren, Panodil, Alvedon. Den där danska skiten. Spyellispy, har hjälpt danskar i åratal! Det skiter väl jag i! Jag tycker inte om danskar!

BAH, och jag blir så bitter över att jag har en sån jävla pissig teraput, eller vad fan hon är. Jag vill också ha en bra en! En som inte bara sitter med händerna knäppta, sitter och är gråhårig och liten, och lättmanipulerad. En som inte bara låter mig ordbajsa ut min ångest, och sen säger "Ja, men ska vi ta och kolla upp en ny tid?" efter en halvtimme. Ska inte hon hjälpa mig? BAHHH, jag blir så frustrerad. Jag vill ha en ny, men fan.. Jag vill ju inte låtsas som att jag är viktig och styra och ställa, när det kanske inte finns någon annan som vill ta mig till sig? MEN ÅÅÅÅH, HON HJÄLPER MIG JU INTE.

Ähefan, nu biter jag ihop och säger till henne den 9:onde att jag vill ha en ny. Eller så säger jag till henne att hon inte hjälper mig, att jag känner mig som ett tidberövand objekt som hon  inte har tid med trots att det är sådanna som jag som ser till att hon har fucking pengar i fickan! Eller fittan, jävla hora. Nejfan. Det är hon inte. Hon vågar väl inte ens prata med folk på fritiden. Mes.

Jag är förjävla ensam, bland människor som bryr sig.

Jag är förjävla naiv, om  människor jag tyr mig.

Jag ser rakt fram, när jag ser rakt in.

Förlåt, men jag är ingen som kan bli din.

Jag äger inte mig..

..jag kanske behöver dig.

Jag vill ha en vän som inte har ett trassligt inre. Jag vet hur det är att försöka hjälpa någon som trasslar in sig själv i livet, när man är exakt lika tovig själv. Det går inte. Man orkar inte. Man är egoistisk. Mam måste vara. Därför ska jag skicka in en kontaktanons i tidningen:

Bärga vad du kan från det här vraket.

"18-årig tjej, gillar rakblad, Lisa Ekdahl, att röka inne med en öl framför sig. Hon vill få hålla om någon i natten, men egentligen bli omhållen själv, men det vågar hon inte erkänna. Ganska bitter, men likaväl gladlynt. Hon letar någon som är mindre tovig, läkt och lyssningsvillig. Kunna ta ner henne till jorden, när hon svävar i det blå, med stjärnorna. När hon dissosierar. Hon söker en människa som kan agera lasso. En räddare i nöden. Eller möjligtvis en som tar bort nöden, innan den kommer. En lyckovän."

Passar du?

Born to shop - forced to work. Vad fan köper jag?

Bähähähähähäh, det här var en väldigt tråkig punkt, och det mesta jag köper är ju inga "fynd" direkt. Aja. Here it goes!

Snus/cigg: Bahoblaha, jag lägger väl ut.. 250, +-,  på cigg och snus i månaden. Måste snåla som fan, och vissa dagar är jag utan. Men en dosa snus på två-tre dagar, eller ett ciggpaket på tre-fyra. Om jag snålar. Hm. Ja. I festtider blir det ett ciggpaket.

Om jag hade obegränsat med pengar skulle det nog vara.. 2-3 paket cigg/snusdosor per vecka, vilket blir 5-600 per månad, OHSHIT. Jag kanske borde lägga av. Nu ska jag räkna ut här..

250 * 12 = 3000. Tre tusen på cigg och snus, det är ju inte så farligt. Jag betalar för min död, puss.

Mina piercingar: Jag betalade.. vad var det nu.. 500 för den i ögonbrynet, 70 för läppen, och.. 200 för tittsen. Lätt värt!

Kaffe: 4 koppar/dag, á 5 kr, 5 dagar i veckan = 100 kr/vecka. 400 per månad.

MITT STUDIEBIDRAG GÅR TILL CIGG/SNUS OCH KAFFE!

Svart på vitt, så ser man vad onödigt det är. Menmen, är man beroende av nikotin och kofein, så är det väl så.

Jag måste ha nya byxor. Jag vill pierca tungan och septum. Jag vill gå på festival. Får väl lägga av med kaffe, ta med mig en termos eller w/e, och bara snusa + feströka. Då bli utgifterna bara.. 250 i månaden, och då har jag 800 kvar i månaden. YES.

..and I never think about you, while I'm sleeping with all of your friends.

Naninanananinana, välkomna till musiktipset - 5 låtar jag ÄLSKAR

Jag vet att detta egentligen skulle vara "boktips", men det är ju förjävla tråkigt, OCH det fanns ingen punkt om musik, så då bytte jag helt enkelt! Häpphäpp!

Jag och musik, vettu. Ojoj, vettefan om 5 räcker. Här kommer iaf några låtar, med betydande delar av texten, plus min personliga kommentar, yesyes. Tänk på att dessa inte kommer i någon speciell ordning, OCH att det är mina nuvarnade favoriter blandat med klassiker.

1. Scars - Papa Roach.  "I tear my heart open, I sew my self shut. My weakness is, that I  care too much. And my scars remind me that the past is real. I tear my heart open, just to feel." Ja, hur fasen kan man inte gilla denna låt? Den har funnits med mig i evigheter, även innan jag mådde skitpiss hela tiden, och hade fula ärr överallt. Låten går att relatera till fan allt som man mår piss över; olycklig kärlek, smärta, att försöka hjälpa någon som inte kan bli hjälpt, frustration, hur mycket skit man tar emot, de gånger man dricker för mycket, för ofta. Allt. Underbar låt, och helt galet fantastik när den är i akustisk version. 
2. Last resort - Papa Roach. "Cut my life into pieces.This is my last resort, suffocation, no breathing. Don't give a fuck if I cut my arms bleeding. Do you even care if I die bleeding? Would it be wrong, would it be right if I took my life tonight, chances are that I might." Oavsett den tydliga självskadetriggande texten, så har denna låt alltid fått mig på andra tankar. Det är svårt att förklara, men denna låt peppar mig till att INTE skära mig. Den får mig att självhjälpa, och istället för att skära lyssnar jag på denna låt. Den är så arg. Den är så fel. Den är så rätt. Varje gång.
3. Fria vägar ut - Lars Winerbäck. "Nu ringer telefonen, det är dags för mig att gå. Det är nån som vill att jag ska komma hem. Det är min gamla vän demonen, i sin tysta mörka vrå. Hejdå, vi kanske ses nångång igen." Denna låt beskriver hur det är att ha demoner i sitt huvud, som man inte har någonting att säga till om. Man bara gör som de säger. Den beskriver hur det är att vara beroende av någonting, som inte är till sin fördel. Hur man vill ha kontakt, men inte vågar gå hela vägen ut, eftersom demonen är en del av en själv. Och alla vill ju vara så fina de bara kan inför folk de vill ha i sitt liv. Låten är bara totalt underbar.
4. Kriget med mig själv - Imperiet. "Jag behöver en mun till för att kunna andas, ett hjärta till för att inte stanna. Jag behöver en mun till för att kunna andas, men jag e förlorad i kriget med mej själv. " Låten om den värdelöshet man känner. Åhja. Och denna låt representerar min syn på kärlek - jag vill, men kan inte, för jag är förlorad i kriget med mig själv.
5. Don't stop believing - Journey. "Don't stop believing!" Det säger väl allt? Musiken, texten, rösten, rytmen, ALLT GÖR MIG LYCKLIG! Det är inte för inget denna låt kan betitla sig själv min lyckolåt.
6. Little bird - Eels. "Little bird, hoppin' on my porch, I know it sounds kinda sad.. but what's it all for? Right now you're the only friend I have in this world, and I just can't take how very much, goddamn, I miss that girl." Alla känner vi oss ensamma ibland, och då kan man dra på denna söta, fina lilla sobb sobb-låt, och känna sig som ensammast i världen. MEN då måste man ju även tänka på alla andra som lyssnat på samma låt, och känt samma sak, och de som skrivit låten? Var de också ensamma? Helt plötsligt är det en hel armé av ensamma människor man kan tänka på, när man känner sig som mest ensam. Eller så lyssnar man bara på låten, för att den är så fin, och lätt framkallar tårar. Och alla måste ju gråta då och då. 

HÄPPHÄPP, DET VAR ALLT FÖR IDAG!

Nu ska jag röka, och fundera över en viss människas besynnerligheter.

Ack och ve, jag kanske röker tre.

2. HOLY HELL! feeling sher gut - något som skrämmer skiten ur mig och något som genererar lugn och harmoni.

När jag väl tänker efter så är jag inte rädd för mycket utanför. Jag är bara rädd för saker jag inte har någon kontroll över, och det är saker jag själv skapar omedvetet. Sånt som blir när man är stabilt instabil som jag. Det däremot är a hell of a lot of things. Jag är rädd för att vara ensam, då mitt humör och min syn på mig själv kan ändras på två sekunder. Jag är rädd över att vara med folk, då mitt humör och min syn på folk kan ändras på två sekunder. Jag är rädd över mitt humör, som ändras på två sekunder. Jag är rädd för att tänka.

På senare tid har jag blivit rädd för att bli kär, dels för att när jag väl är kär.. då håller det i sig, och jag klarar inte av att bli sårad mer. Samtidigt är jag rädd för att vara ensam, som jag sa. Ser ni dilemmat?  Om jag bli kär, så bli jag jättekär, men det vågar jag inte, därför är jag ensam, som jag inte vill vara. Jag är rädd för att vara en i mängden, jag vill alltid göra intryck på folk. Sen när den människan vill bli min vän, så tvekar jag, för jag har lärt mig att människor lämnar en tillslut. Sviker. Ett till dilemma! Jag vill ha vänner, men vågar inte, så då är jag ensam och whinar över att jag inte har några vänner. Fan vad komplicerad jag är.

Jag är rädd för att jag ska göra verka av mina tankar, som jag inte vågar tänka, men som kommer när jag har ett impuls-streak. Impuls, ja. Jag är rädd för att tappa kontrollen över mig själv, så som det blir med impulserna, men just då är jag inte rädd för något. Jag kan göra allt.

För att berätta om en  något mer konkret rädsla, så är det psykfilmer. Som ni kanske ser av ovanstående text, så är jag rädd för allt som fuckar med ens psyke. Så filmer om psykmördare, sekter och aliens realy gets to me. Dock så gillar jag det likförbannat, för det är väl enklare att kunna sätta finger på en konkret rädsla, än det som finns i skallen som man är rädd för, om ni fattar? Who knows.

On the contrary, lugnet. Där finns det ett fåtal saker som hjälper, när alla tankar kryper sig på. Det gäller ju att distrahera sig själv, och då är det bara två saker som funkar. Riktigt jävla bra musik, med meningfulla texter som peppar mig, och som jag kan reflektera över. Musiken är självterapi, i komprimerat förmat, men med 100 gånger bättre verkan. I kid you not.

Band som alltid funkar:

- The Distillers.

- Papa Roach.

- Winnerbäck.

Det andra som funkar är att läsa, vilket inte händer lika ofta. Jag har lätt för att leva mig in i böcker, och om jag dissocierar och glömmer bort mig själv ett tag, blir ett med en bok, en fiktionell (eller verklig) person, då slipper jag ju tänka på mig själv för ett tag. Och de är guld värt vissa gånger.

Häpphäpp, det var allt för idag!

"And everybody says: Time is running out!"

Detta kan ju bli lite intressant, för de som vill veta vem jag är. Punktlista på saker jag ska skriva om, dag för dag i 26 dagar! Trevligt. Börjar med ettan.

1. Well hello there - presentera dig själv

Ja, vem fan är jag. En arton och ett halvt årig tjej, som svär för mycket. Som rapar högljutt på allmänna platser. Som säller upp och håller tal för alla mindre lyckade, på en bra dag, och lika väl och ofta snackar skit om människor, på en dålig. Som är svart och vit, motsatsen till sig själv. Glad - arg/ledsen. Positiv - negativ. Sprallig - lealös. Ödmjuk - manipulativ. Ja, du fattar. Det skiftar på sekunder.

Jag tycker om när folk gillar mig, och vill alltid vara folk till lags. Om inte det funkar, vänder jag "mitt misslyckande" mot denne person, och den är en idiot. Enkelt.

Jag bodde första halvan av mitt liv med min då alkoholiserad och narkotikaanvändande älskade mor, på olika ställen i mellersta Sverige. Andra halvan har jag bott hos mina älskade fosterföräldrar, som räddade mig från mitt öde - att bli som mamma. Jag hade redan börjat smaka alkohol och röka, och jag var bara 9. Jag har allt att tacka mina fosterföräldrar för. Min framtid blev en faktisk framtid. Utan dom hade jag antagligen inte funntis här, knappast blivit 18.

Nu förtäljer inte historien om min barndom var traumatisk och hemsk, men det kan jag säga med handen på hjärtat att den var. Just då såg jag inte det som de vuxna såg. Jag hade ju alltid bott med mamma, så jag visste ju inte bättre! Nu när jag tänker tillbaka, när jag måste tänka tillbaka, ser jag hur illa det faktiskt var, och hur illa det kunnat bli.

Utan räddning hade mitt liv blivit en kort historia. Nu har den bivit längre, men den kantas med gupp, åsamkade från min barndom. Jag har fått diagnosen borderline personlighetsstörning. Detta är relativt nytt för mig, men ändå en lättnad, eftersom att nu när jag har en förklaring till varför jag är som jag är vissa gånger, kanske missförstånden minskar. Inte ett giltigt skäl till att bete sig som fan, men en förklaring till de gånger när jag själv inte vet varför jag gör som jag gör. Det låter fel.. men vafan. End of story.

2. HOLY HELL! / feeling sehr gut - något som skrämmer skiten ur mig samt något som genererar lugn & harmoni

3. Naninnaninananna, välkomna till boktipset - fem böcker jag rekommenderar

4. Born to shop, forced to work - mina bästa shoppingfynd

5. Helveteshålet - vad har jag i handväskan?

6. Kärlek & tacksamhet 4-ever - människor som påverkat mitt liv till det bättre

7. My guilty pleasures - saker jag kanske inte borde göra eller köpa... men jag gör det ändå

8. Gonna raise mah hand, say YEAH - saker jag är stolt över

9. Yummy in mah tummy - vafan käkar jag egentligen?

10. A perfect day - min dag & jag bestämmer

11. These are a few of my favourite things - 5 prylar jag verkligen gillar

12. Läs & njut - 5 bloggfavoriter

13. Random facts - 5 totalt onödiga fakta om mig

13. Home sweet home - välkommen till mig

14. Bad habits - laster & dåliga vanor

15. I don't sleep, I dream - mina drömmar

16. Hej, jag ser upp till er - mina förebilder

17. Jag är en idiot - mina dåliga sidor

18. Jag kan själv! - detta är jag bra på

19. Oh, the fear - mina rädslor & fobier

20. Let's go! - mina favoritplatser

21. Lovar på heder & samvete - nyårslöften inför 2011

22. When I grow up - detta ska jag bli när jag blir stor

23. The soundtrack of my life - låtar som har haft stor betydelse

24. Let's go to the movies! - 5 filmer jag rekommenderar

25. Can I qoute you on that? - citat som betyder mycket

26. Åh the beauty! - smink & annat bjäfs

"Vad händer med en människa som upphör att existera? När den fysiska kroppen separerats från det man kallar "själ"? Finns människan, när den sociala kontakten söndervittrat. Likt en cigarett den nikotinberoende glömt att hon tänt, då hon fastnade i tankar om livet. Som så många gånger förr.

Om hon har namnet Natalie, varför rimmar det inte med ordet "fri" som det borde?"

Ett gammalt dagboksinlägg. Trevligt.

"Är det här allt det blir, så dör jag"

 &

"..för jag vill veta om kärlek finns!"

Jag vet att det är patetiskt, och en människa ska inte känna så, för då är man en jobbig jävel och svag och allt. Jag kan inte hjälpa att jag verkligen vill ha en fin människa i mitt liv. En som jag kan vara kär i. Som jag kan sms:a med, och le sådär fånigt. Som jag kan hålla om på nätterna och pussa i nacken. En som kan ge mig det jag saknar. En som kan göra mig hel.

Där var felet. Man ska ju alltid klara sig själv, och vara stark och självständig. Jag är trött på det. Jag vill inte vara med mig själv mer.

Är det fel av mig att vilja ha någon som kan tycka om mig för den jag är, och som kan bara nångång ibland sådär lite smått säga att jag är bra?

Håkan säger att han är 2 steg från Paradise.

Jag är några mil, och är trött på att gå.

En brud med tandemcykel, som kör mig mot lyckan.

Och som kanske ler mot mig med kärlek i blicken.

Och som kanske säger att jag räcker till.

Och som kanske tänker på mig.

Ibland.

Hitta mig då, kärring.