What are words when you really don't mean them when you say them.
                                      

Fucking shit vad fort saker och ting kan ändras.

Igår kl. 21.20 bestämde jag mig för att dra ner på stan för att möta några vänner. Observera att det är 0.6 mil från mig till stan, och min cykel blivit snodd, OCH att det regnade..
Well, well, the action starts ungefär vid 11, då jag tar min första elelr andra öl (?) - ingen vet. Grejt.
Kaoskaos, jag tappar bort mina vänner, varav den jag ska sova med är snooorfull. Paaaanik, eftersom jag inte kände för att sova ute igen.HIttar dom, och vi går till stället utanför stadens hotell, och dricker öl och fjantar. (Blahbablaha, jag känner att detta börjar bli lite väl mycket "hej, idag gjorde jag det här, hejdå", men det sket jag i nu för jag är heeeeelt schluut.)
Går till statoil och köper cigg, dricker emr öl, och går vidare mot Gärdet, säger hejdå till alla förutom han jag ska sova hos. Dock har dumfan tappat bort nycklarna, och hans sambo är ute och dricker öl och är glad, medan vi tar skydd fran regnet i ett äckligt jävla soprum. Ramlar och smackar upp skallen så det började rinna blod, och vännen krokar till näsan så det FORSADE blod. Fett. (Jag gav honom en högerkrok över käften också, så det tidigare blodet började spruta ner på min jacka. Mindre fett.)
Sen kommer vi in i trapphuset iaf, och jag lägger mig där och vilar, för jag är bajstrött. Lite skabbigt,

but you gotta do, what you gotta do.

W/E min vän är om möjligt ännu fullare, och ringer sin sambo, men han svarade såklart inte, och sen sin faster (kl. 02 på natten.), och hon får palla sig upp och hämta oss. Sover långtborta åt helvete, och har ingen anning om hur jag ska komma hem. Fast det tänkte jag först på morgonen. Grejt.
Väcker min vän, och vi kliver upp och fixar skit, och sen bestämmer vi oss för att ta trehjulingen. Observera att vi hade fått ca. 4 timmars sömn, och var fortfarade småfulla.
MEN HERREMINGET vad kul det var! Lite läskigt att åka i 80km/h utan hjälm på gropiga landsvägar med en full förare, yesyes. Sen åkte vi till sambon och drog med honnom också, så vi satt svå på varsin sida om bakdelen på trean, och föraren. Det gick åt helvete.
Mitt inne i stan gasar han på som en jävla jude, och jag hinner inte med svängen han gör samtidigt, så jag flyger av mitt ut i vägen, och gör nån ninjakullerbytta och skrapar upp händerna och knät. Sen fortsatte vi!
Åkte genom stan, överallt och ingenstans i alldeles för hög fart.
Jag ska kolla hur det gick för honom, nu när han kom hem med sin "lånade" trea.

Jag kan tillägga att under all denna tid ville jag bara avsluta allt. Ångest, illamående, total avsaknad av känslor, ilska, hat, kärlek. Jag visste att allt jag höll på med vad fel i så många avseenden, men jag får nån sorts kick av dumheter.
Stört.

Jag pallar inte bry mig om att min meningsbyggnad är totalt ur funktion idag, men texten ovan försäkrar mitt giltiga skäl till detta.

Jag fick veta en bra sak idag iaf.
Jag har inte lämnat in en enda uppsats eller uppgiftspapper under psykologi A-kursen, men min lärarinna ville prata med mig efter lektionen.
Lärarinnan: Du har ju inte lämnat in en endaste sak, Natalie. Jag tänker dock göra ett undantag, eftersom du pratar så bra. Handen sitter nästan fast i taket, och du vet så mycket! Därför får du ett godkänt!
Jag: Men tack så mycket! :D

L: Du behöver ju inte säga detta till alla, för du är ett verkligt undantag. Det skulle kännas fel att ge dig underkänt!
J: Tacktacktacktack!


SCHTEKIGT SOM FAN!

Det är bra att vara tjenis med lärarna, fer sure. Jag hade inga som helst tankar på att ens kunna få ett G, eftersom tiden är så knapp, men nu blev det ju ett IG mindre, tack vara min lärarinnas bra omdöme!

                                                  
                         
Imorgon kommer Devine.
Det blir nice, om jag går och läger mig nu, för annar är jag zomibie-gurrl imorgon.
Inte för att hon skulle klaga, den sombieälskar'N.
                                                  
                        

Och jag säger bara en kost, sammanfattande sak om hur jag känner mig just nu:
Känslor är överskattade.

/ N.

Put on your fake smile and be imaginary-happy, my friends.

Det var väldigt länge sen.. Eller nej, jag har aldrig känt såhär. Jag är inte hjärtekrossad längre. Jag är inte olyckligt kär, utan jag har hamnat i något som närmast kan beskrivas med ordet "fri". Eller ja, friare.

En vecka har flytit på utan obekväma tankar på hur hon har det. Hjärtekrossar'N är ute ur min tankeverksamhet! Ni kan ju tänka er hur tomt det är där nu.

Jag har heller inte tänkt lika mycket på Henne, inte på samma sätt som förut. Kanske är bäst att hålla det så. Det blir kanske still  i en förvirrad hjärna när man slipper överanalysera, deppa och dagdrömma om någonting man ännu inte kan göra någonting åt.

"Du känner inte ens mig, så hur kan du veta?"

Det har nog varit lite så att jag varit kär i kärleken, och just den meningen var början på slutet på den förälskelsen. Jag tror ändå att det ligger någontng speciellt i den där långvariga kemiska placebo-kärleken, om det så är nära vänskap eller någonting annat (sånt där som jag aldrig förtår mig på).

Nu när jag inte grubblar hela dagarna, kanske man kan förgylla dem med nya bekanskaper? JA!
På fredag kommer Devine hit, och även Cindy och hennes flickvän Denise kommer joina för picnic på Långnäs, där även IB'arna grillar und shit, så det blir ycket trevligt folk!
Aldrig träffat Dev, men hon verkar vara en sån som man vill göra glad, för att hon då imaginärt lyser, så man får en fin sommarbränna. Eller nått. Vet inte vad jag pratar om.
Som vanligt.
                                                  
                                                  
       
Och nu till någonting helt annat. En lite depp-update för att bloggen inte ska bli så lycklig:
Någon dag förra veckan påmindes jag om en händelse som egentligen var väldigt passande just då, men som jag tyckte var katastrofalt misslyckad. Min fostermamma och jag pratade om någonting, och kom in på någonting från förr, och säger:

"Det var tur att jag ställde barnvaktsmonitorn i trappen den där natten."

Jag visste inte om det, och tänkte sticka hemifrån, helt trasig i själen. Bara en sak i tankarna, och det hade tydligen synts väldigt väl på mig innan jag gick upp och la mig.
Så när jag är påväg ner för trappen, ser jag monitorn, och hör steg från köket. Hon frågar vad jag gör, och jag säger inget och går upp och tar ut ångesten på annat sätt.

Trevlig info.
Jag har verkligen varit ett riktigt psykfall.
Tyvärr finns det en sak just nu som skulle få mig att tappa fästet totalt, om det visar sig att det är så.

Sånt som märks.

Nu ska jag röka, och dricka min älskade saft.
Heddå.

Jag tror jag tappat min värdighet.

Det är alltid jag som väntar. Jag som förlåter. Jag som hela tiden tänker på fina saker som skulle kunna göras, så att de kunde bli såna fina minnen som man berättar för sina barn. Jag som saknar. Jag som älskar sådär vilkorslöst, sådär som man ser folk göra i filmer. Så som alla säger att det inte går att göra, för det bara är på film. Det är alltid jag som riskerar, stressar, prioriterar och låter andra komma lite i skymundan bara för en stund med just den personen. Jag gör nästan vad som helst.

Sover ute för att kunna ta vara på tid.

Det värsta är när man vet att människan aldrig skulle göra samma sak.

Aldrig gjort.

Kommer aldrig.

För vi är inte såna som i slutet får varandra.

Varför ska jag alltid bli sådär stormande kär, och säga till människan att det är så. Alltid vara den som trånar. Varför händer det aldrig mig?
Är jag en sån människa som det tar tid att bli kär i, att lära sig tycka om och älska?

Det är så vitt jag vet inte någon som fallit huvudstupa för mig.

Så som jag gjort.

Det är FAIL.
Jag borde skapa en klon av mig själv, och leva i något slags incest-twin-klon-antiklimax, där jag blir trött på mig själv.

_______________________________________________>8

Du är oförstörd för mig.

Fan. Jag hatar vissa minnen.

Fan. Jag hatar ovisshet.

Fan. Jag hatar ignorans.

Fan. Jag hatar självuptagna människor.

Fan. Jag hatar att jag alltid fuckar upp saker.

Fan. Jag hatar kukar.

Suck. Jag ogillar att jag inte har ett sommarjobb.

Suck. Jag ogillar testosteronstinna killar.

Suck. Jag ogillar kyla vid fel tillfälle.

Suck. Jag ogillar att jag måste låna någon annans Spotify.

Suck. Jag ogillar att jag kanske inte kommer kunna gå på balen.

Yes. Jag gillar detta typsnitt. Mumma.

Yes. Jag gillar trevliga människor.

Yes. Jag gillar sommarsallad med fetaost.

Yes. Jag gillar att mina piercingar matchar varandra.

Åh. Jag älskar att det snart är sommar.

Åh. Jag älskar att det snart blir åskväder.

Åh. Jag älskar skrattanfall.

Åh. Jag älskar Papa Roach.
Åh. Jag älskar mina vänner.

Åh. Jag älskar tatueringar.

Åh. Jag älskar mina familj.

Åh. Jag älskar Henne.

_________________________________________________ >8

Jomenhej. Jag har inte så mycket att säga idag, mer än att längtar tills att jag lägger mig. Har fått svaret på mina mysiska ljud ("Aliens") - det finns ett ekorrbo under mitt tak.

Skönt det iaf. Gillar inte aliens så västa mycket.

"Pleazzzzeh let meheh eatyooo braiinzz!"

Jag vill så mycket, och måste se till att det blir så. Annars är jag ju sådär dålig som jag får mig själv att framställa mig själv att verka som, fast jag egentligen inte är - vilket jag ska bevisa. För mig själv, that is.
My future is in my hands.

And always has been.

Hej-då, nu ska jag dricka saft.

Kul att min dator säger att vissa ord som ska vara sammansatta är.. fel. Sär skrivning liksom, det är så fint.

Bahahahahahahaha, ja. Hej. Idag vet jag ingenting mer än jag gjorde igår, förutom att jag kan skriva på datorn utan att kolla på tangenterna. Det är fett. 

Utöver det är det en rätt chill dag, soligt och nice. Blev lite bitter en liten stund, för att stressen kom krypande och allt skit blev bara fel. Tågbiljett, pengar, tid, och CSN och återbetalningar och ALLT SÅNT SKIT.

Nu är det dock löst, och jag sitter med biljetten i min hand, och.. CSN kan ta sig i röva.

Idag händer det inte mycket mer på bloggen, tyvärr. 

Tråkig dag. 

Häpphäpp.

Kär är jag också.

Bah. Sitter hemma hos mor i Östersund och bara är. Att bara vara, och inte känna några krav, kan göra gott för själen. Speciellt när saker som vissa dyker upp, och raserar ens tillvaro med hammarslag och klumpar i halsen, och tårar på lut. Tårar på lut, som aldrig skulle ta slut om de släpptes fria. Kul att jag och mina tårar har någonting gemensamt. 

Tårar är nog frihet i.. Konkret form.

Dock är jag inte redo för att springa rakt igenom en genomskinlig vägg av.. saker, för att kunna.. Gråta över saker som hänt.

Inte än.

Man ska inte gråta över allt, men inte heller aldrig.

Jag sitter och beundrar min käre Håkan Hellström, och kedjeröker på mammas veranda, och drömmer om sommaren och det jag hoppas ska hända då. Hopp och förtvivlan, fast det bara är drömmar. Tjärleksdrömmar. 

Någonting svart, segt och oborttagligt. Jag ska ändra en sak i den meningen.

Apropå tårar.

Idag var även dagen,  sen det hände för snart ett halvår sen, som jag kände ett sting av saknad, ånger och.. Sånt. Jag låter nog det ligga och gro ett tag till, så får det komma på riktigt någon gång senare. Orkar inte med halvdana sorgedagar mer. De tar för mycket energi från det som egentligen bör ta upp min tid, och som ska vara helhjärtat. Hellre en dag totalt fylld av tårar, hat,, ånger, saknad och sårade hjärtan, än en hel vecka med utspridd sorg som förpestar varje dag den väljer att komma på.

Ska det va', så ska det va', som man brukade säga en gång i tiden.

(Och där var det en damppaus med mini-Mars, som slutade med att en damsugare som användes som svärd gick igång, en mamma som kallade oss "heeeeeeelt schlut" och ett trasigt glas.)

Vi får hoppas på fint väder i helgen, för på fredagen ska jag och min homeboy Hellraiser dricka öl som den man JAG är, och älska att vi hatar världen ut på alla stadens avenyer. Det bestämde jag nu, och han har inget att säga till om, den lilla bögen.

Lördagens bakismorgon kommer tillbringas på en buss/ett tåg mot Sundsvall och imn älsklingsbror, där piratpicknick och spritfest väntar. 

Så jävla värt. Jag behöver mina fina vänner nu.

Puss på er, som förgyller min cpighet.

_______________________________________________

Dagens minimelankoli och kedjerökning resulterade i en liten text. Yes it did, and here it goes:

När man drömmer om natten på dagen,

och dagen på natten

och flicka med grå ögon

och tid som aldrig finns

och om stunder som aldrig kommer

och kärlek drömmarna ljuger om

och leenden som ljuger när alla ser på

Är det möjligt då?

Om en tid på tre år väljer att väntas på

om en klocka utan visare tickar

om det är möjligt för saltvatten att brinna

om stjärnor blir stenar när dagen kommer

om cigaretter och kvällssol över tak

fyra dagar innan maj, är nått

om Håkan säger att det är så

Är det längtan då?

Kan man tro att denna människa är olycklig?

Jag tror nog att folk ser på mig, och tror att jag är helt pantad. Nog för att så är fallet, många gånger, men jag är tillräckligt med för att kunna förstå saker utan att ett ord yttrats. Det finns dock inget mer att säga nu, när jag vet vart du står. Finaly.

Du kom till mig och sa att du ville.

Du kom till  mig och kysste mig, och låg vid min sida.

Lät mig hålla om dig om nätterna.

Du höll om mig.

Sen gick du, utan ett ord.

Nu vet jag varför.

Åh, det är tur att mina blinda ögon blivit utbytta, även fast jag kanske inte vill se det jag nu ser. Vackert är det inte. Det är en blodig dans med ett hjärta i rännstenen i ena dansen. I den andra två lyckliga tu. För detta är inte en pardans för mig, inte längre.
Jag har aldrig kunnat din dans, så det är nog lika bra. Dock var det du som saknade taktkänsla, hjärtekrossar'N.

Det är vår, och det är varmt.

Som en bekant som hängt sig kvar.

Nu vill du vara vän med mig, men det vill inte jag.

Det är vår, och varmt.

När du hört vad jag sagt,

då är det du som går i solglasögon och saknar någon

du aldrig haft.

Vem lämnade vem?

__________________________________________________

Mitt hjärterum är uthyrt till två.

Ena sidan blöder, och är trasig.

Den andra är nyfiken på vad som ingen vet.
Nu slängde jag det ena.

Hej, hejdå.

___________________________________________________

Rummet är ditt nu. Bara ditt.

Om det är så jävla lyckat vet jag inte.

Det kan gå åt helvete, men jag tror att tiden jag gett är förjäves. Det kan bli allt. Inget. Nått.

Godnatt eller godmorgon. Jag älskar dig, eller jag älskar dig som förut.

Hon som gör ont, men ger mig obeskrivlig lycka bara med en blick.

Jag ger dig kärlek, och jag töntar mig.

Töntig kärlek.

Tjärlek.

Ögon röda av gråt.

KOM IGEN! TJÄNA PENGAR PÅ DIN BLOGG! :D

SKITENKELT! :D