Jag vill älska dig, å jag vill slå ihjäl dig.
Vill ha dig ur mitt liv, men nånting står i vägen.
Å jag gör allt för att behålla förståndet,
men jag har fastnat I ett beroende som håller mig fången för du är
knark.

Och som vanligt när jag älskar, blir det fel. Jag förstör, har sönder, och tror på fel saker. Går alltid över gränsen, detta sinnessjuka som kallas kärlek. Genomsysrar hela blodomloppet, som en heroindos rakt i hjärtat. Det kan döda, det kan stärka. Varje gång är det något som jag gör, som nyper dig i armen, och försöker väcka dig. Månader, och tillochmed år av armnypande. Jag förstår att du vill bli av med mig.Ett irritationsobjekt, som gör sig påmind vid fel tidpunkter. Säger fel saker. Försöker få dig att inse att dina armar är fulla med variga sår.

Det kanske är som man säger: Du kan inte ta bort flisan ur din broders öga, när du inte ser bjälken i ditt eget.

Kärlekheroin i mina ådror, som du förgiftat mig med. Pundigaste jävla kärleksknarkaren, då inte en dag går av abstinensbesvär. Du har sönder mig, fast du gör mig hel.

Tre led av kärleksheroin. Borde inte kärlek vara lika olagligt?

Fjärde människan som lämnar mig för detta knark. Roten i allt ont, är det goda. Hur fan går det ihop?