SOMMARTIDER, HEYHEY, SOMMARTIDER!

Fanå, nu jävlar. Natalie is on the road again. Det krävdes ett steg närmare slutet, för att livet skulle byta riktning. Tog 15 Theralen, visste inte vad som skulle hända av det. Skar mig i armarna. Det enda som hände var att jag blev överdrivet jävla äckeltrött, helt borta, eftersom det är ett lugnande medel. Jag blev ändå inlagd på akuten, och fick stanna i 5 timmar. Jag har tydligen väldigt bra syresättningsförmåga! 100% hela tiden, woho. Det är jävligt bra för en rökare.

Förra veckan var början på mitt nya.

Onsdag: Bråkade som fan med familjen. Stack hemifrån, smög in på krogen och söp mig redlös. Sov hos Alecs.

Torsdag: Massa samtal, nära på att bli LVU:ad och skickad på behandlingshem. Åkte till stan, träffade Lurv och Boel. De dog med mig till drogavväjningskliniken, och jag fick göra ett pissprov. Åkte hem. Ångest som fan över allt jag ställt till med, så jag tog tabletterna, de skrikrosa små jävlarna. La mig.

Fredag: Får skjuts till skolan. Berättar att jag tagit tabletterna. Åker fort som fan hem, ringer rådgivningen. Åker in på akuten, får ta massa blodprover och prata massa. Lurv, mamma, malin och alla ringer och är skitoroliga. Får åka hem efter 5 timmar. Lurv och Boel kommer hem till mig och ger migen hård jävla smäll i skallen verbalt. Det behövde jag. Tack. Sen åkte vi till Boel, och det blev starten på mitt nya liv.

Lördag: Åkte in till stan igen, låg på Långnäs och sov/schtekte. Åkte hem, Malin kom och träffade mig. Såg att hon var jävligt orolig. Bad om ursäkt..

Söndag: Pluggade hela dagen. Städade, tvättade.

Tack för allt, alla som bryr sig. Jag älskar er, även om jag inte visar det. Tack för att ni finns för mig, sånna här gånger. Och alla gånger annars. Ni lyfter upp mig. Tacktacktack. Utan er skulle inte jag orka kliva upp på morgonen och leva livet, så som man ska. Ni ska få er Natalie Mars tillbaka <3

Och jag saknar Kia väldigt mycket.

Och Jempa.

Och Jenny.